I CORONATIDER TAR MAKTEN TILL SIG FLAGGAN – OCH SVERIGEDEMOKRATERNA | Sverigedemokraterna i Höganäs

I CORONATIDER TAR MAKTEN TILL SIG FLAGGAN – OCH SVERIGEDEMOKRATERNA

Vi såg inte många röda flaggor på första maj. Desto fler svenska blå-gula flaggor omgav Stefan Löfven när han höll sitt digitalt sända majtal.

Redan i början av coronapandemin åkte EU-flaggan ut från Rosenbads pressrum. Bakom ministrarna ställdes istället en rad med svenska fanor. Och den röda partirosen ersattes med svensk flagga på kavajslagen.

I kris duger nationalismen

Socialdemokraterna har gått full nationalism som en del i landets krishantering. Nu tas också Sverigedemokraternas budskap till heders. ”Sammanhållning” har Jimmie Åkesson sagt i många år. Nu säger Stefan Löfven detsamma.

Det är inte nytt att socialister tillgriper nationalism när landet och makten är illa ute. Till och med den socialistiske slaktaren Josef Stalin började hålla nationalistiska tal när Sovjetunionen anfölls i andra världskriget. Han visste innerst inne att ryssarna var beredda att kämpa till döds för sitt land, men inte för kommunistpartiet.

Svenska socialdemokrater vill nu ha med hela landet i krisbekämpningen av detta otäcka coronavirus. Det är både klokt för svenska folket skull, och smart för partiet. Ju större enighet nu, desto svårare att ställa regeringen till svars för misstag efteråt.

Dörrarna öppnas för Sverigedemokraterna

Flera bedömare noterar att Sverigedemokraterna nu behandlas med större respekt än någonsin. Jimmie Åkesson är med i de regelbundna partiledarsamtalen med statsministern, Henrik Vinge är med i gruppledarsamtalen i riksdagen på samma sätt som övriga.

Det är stor skillnad mot hur de sju gamla partierna agerade efter valet i september 2018. Då stal man Sverigedemokraternas talmanspost, i strid med demokratiska spelregler. Man berövade också partiet – och dess 1,1 miljoner väljare – alla presidieposter i riksdagens viktiga utskott. Varje röst i riksdagsvalet var inte längre lika mycket värd. Sveriges makthavare agerade som diktaturregimer i andra delar av världen.

Det krävdes alltså en allvarlig kris, där tusentals svenskar dog i ett nytt virus samtidigt som den ekonomiska vardagen slogs omkull, för att det nya partiet skulle bjudas in i de normala demokratiska rutinerna.

– Vi är slutligt där nu, säger Henrik Vinge om partiets möjligheter att agera på lika villkor med andra partier i riksdagen.

Vad händer efter krisen?

Den stora frågan är vad som händer när det akuta krisläget är över. När det gäller svenska fanan, vill nog många partier ställa in den i garderoben igen. Men Sverigedemokraterna som ett fullvärdigt parti kommer nog att bestå. Det är svårt att ha haft seriöst utbyte mellan tunga företrädare under kris, och sedan börja distansera sig i en konstgjord politisk bacillskräck igen.

Viktigast kommer de ekonomiska efterverkningarna att bli. Somliga tror att Sverigedemokraterna kommer i skuggan när ekonomi och arbetsmarknad hamnar i fokus. Den villfarelsen kan de väl få ha, så länge.

Ny nationell ekonomisk ordning

Men i verkligheten handlar ekonomi och arbetsmarknad om prioriteringar. Och i trettio år har de gamla partierna prioriterat invandring. Hundratals miljarder kronor har gått till nyanlända istället för till vård, skola och pensionärer. De som betalat skatt har fått se politiken vräka ut dessa tvångsindrivna medel på dem som aldrig betalat en krona i svensk skatt.

Denna prioritering kommer att utmanas än mer efter coronakrisen.

Ska staten gå tillbaka till sina kärnuppgifter, att skapa ett tryggt och säkert samhälle för sina egna medborgare, exemplvis genom att satsa stort på vård och omsorg samt bygga upp den beredskap som så grovt misskötts i årtionden? Eller ska man fortsätta vräka skattemedel på sådant som kan låta snällt och gott för andra länders medborgare, men som alltså försummar landets egna medborgare?

Den här skiljelinjen kommer att prägla svensk politik fram till nästa val. Och den kommer att ha ett tydligt nationellt perspektiv. Satsa på egna medborgare, eller på andra länders medborgare?

Väljarna har rätt att få avgöra detta.

Jag tror att vi kommer att få se hur den ekonomiska politiken kommer att formas inom delvis nya synsätt. Det handlar inte enbart om högre eller lägre skatter utefter höger-vänsterskalan. Det kommer i minst lika hög grad handla om prioriteringar och inriktningen avseende nationella aspekter. Sådant som vård och omsorg kontra migration. Sådant som identitetspolitik kontra nationell beredskap inför kommande kriser.

Den ekonomiska politiken kommer att behöva inordna sig i en ordning där synen på nationellt fokus kontra globaliseringssträvan blir framträdande.

Detta skulle passa utmärkt ihop med en omprövning av den svensk utrikespolitiken där man erkänner att ”den humanitära stormakten” är att förhäva sig. Fokus för staten måste bli de egna medborgarna. Internationella åtaganden är naturligtvis välkomna, men de måste ske med frivilliga medel.

När svenska folket nu sett hur illa äldreomsorgen fungerar, tror jag att det finns en mycket större benägenhet att göra denna omsvängning med fokus på den egna nationen. Våra gamla har faktiskt också människovärde!

Dick Erixon, Samtiden 2 maj 2020