Sverigedemokraterna i Höganäs | Folkets parti | Sida 12

Sverigedemokraterna Höganäs

 

Välkommen till Sverigedemokraterna i Höganäs

 

NYTT MÅNADSBREV! 

 

  • DET SVENSKA SKOLAN BEHÖVER ÄR EN GOD PORTION DISCIPLIN

    Av leiflowegren den 4 februari, 2019
    0

    ”Vi måste göra något drastiskt”, säger rektorn som utsetts till årets svensk, Hamid Zafar. Han beskriver utan omsvep en skolvardag i Sverige där stök, kaos och våld får råda.

    Lärare som ingriper mot stökiga elever får böter. Lärarstudenterna förbereds inte för en verklighet där allt fler elever är bråkiga. Lärarna har inga verktyg att bemöta oron. Att ingripa är inte möjligt, för då anses den stökige eleven ha blivit kränkt.

    Så beskriver Hamid Zafar skolans vardag. Han har av tidningen Fokus utsetts till årets svensk. Så som rektor vid Sjumilaskolan i Biskopsgården, ett av Göteborgs ”utsatta områden” där handgranater och kulor flyger har han vågat ta upp problemen till ytan och åtgärda dem.

    Zafar vänder sig mot de synsätt som idag styr skolan. Och mot politikens oförmåga att ge skolan rätt förutsättningar: Ängsligheten som gör att stöket ökar. Den missriktade välvilja som innebär att man inte ställer krav på invandrarelever. Lärarna som saknar verktyg att bemöta stöket.

    – Den typen av beslut gör att lärarkåren blir osäker och otrygg i sin roll. Det finns en oro ute på skolorna där lärare inte riktigt vet var hur ramarna ser ut. Vad har jag för befogenheter att kunna avbryta stök och ibland våld som förekommer i klassrummet? Man har också präntat in i generationer av lärare att det här med utvisning ur klassrummet är någonting som är skamfullt och det får man inte göra, säger Zafar.

    Det är ett klokt val av Fokus. De som är verksamma i viktiga verksamheter och öppet vågar diskutera problem är värda sin vikt i guld. Särskilt som tystnadskulturer breder ut sig.

    Att skolan sjunker ner i anarki är ett av Sveriges största problem. De unga får inte den start i livet som de behöver.

    Svaret på de problem Zafar tar upp kan sammanfattas i ett ord: disciplin. Skolan måste återupprätta ordningen och respekten för kunskap. Visst är det att främja auktoriteter, i detta fall lärarnas auktoritet, men det är något helt annat än det vänsterliberaler skrämmer med: auktoritära styrelseskick.

    Auktoritet och disciplin är faktiskt förutsättning för att skapa jämlika villkor. När skolan tillåts sjunka ner i anarkistisk oordning är det barn från familjer utan studievana som drabbas hårdast, eftersom de med högutbildade föräldrar kan få stöd hemma.

    Vi som saknar studievana i släkten behöver lärare som inte enbart kan inspirerar och öppnar elevernas ögon för spännande kunskapsjakt, utan också har auktoritet nog att skapa en studiemiljö där detta blir möjligt. Jag hade på 1970-talet förmånen av att ha lärare som höll på ordningsreglerna, omedelbart sa till på skarpen när stök uppstod, tvingade elever att ställa upp två och två utanför lektionssalen innan man gick in. Utan denna tydliga och alltid närvarande disciplin är jag inte säker på att jag fått upp ögonen för hur spännande världen bortom den egna vardagen är.

    Denna vidunderliga möjlighet att upptäcka kunskap är alla elever värda att få också idag. Allt annat är inhumant, på riktigt.

    Dick Erixon, Samtiden 4 februari 2019

  • NÄR ELITERNA UTMANAS TAR DE TILL HAT OCH SMUTSKASTNING

    Av leiflowegren den 2 februari, 2019
    0

    Vi får allt oftare höra att demokratierna hotas av fascism och partier med olämpliga ”rötter”. Men det är en ohederlig reaktion på att politikens makthavare utmanas. Intressantare är att diskutera varför väljarna väljer bort gamla makthavare.

    I medierna får USA:s förre utrikesminister Madeleine Albrigth stort utrymme när hon publicerat en bok med titeln ”Fascism en varning”. Min första tanke blev att hon var en Clinton-medarbetare – och Hillary Clinton förlorade presidentvalet mot Donald Trump.

    Albrigth är alltså en förlorare. En dålig förlorare. Hon tillhör de politiska etablissemang som känner hur makten glider dem ur händerna.

    Och det är väljarna i demokratiska västländer som fritt, frivilligt och enligt sina egna beslut väljer bort etablissemangen. Det är tack vare demokratin dessa eliterna faller. Utvecklingen är bevis på att demokratin fungerar.

    Men för makthavarna i USA och Europa blir det ett ”hot” mot demokratin när de själva inte får vara kvar vid köttgrytorna.

    Det makthavarna gör när de själva sitter löst är alltså att smutskasta demokratin och dess funktionssätt. Man hatar och stämplar sina utmanare som extremister istället för att ta sakliga debatter om samhällsutvecklingen.

    Etablissemangen erkänner inte att det i levande demokratier alltid ska finnas en opposition som kan ta över regeringsmakten när de gamla makthavarna inte längre har folkets förtroende. Det är inget hot, det är folkets möjlighet att utkräva ansvar.

    Men varför väljer folk bort de gamla etablissemangen? Mitt svar är att de inte för en politik som väljarkåren i respektive land instämmer i. Med globaliseringen har de politiska eliterna slutat försvara nationalstaten och dess funktioner. Istället har man bejakat gränslöshet.

    Resultatet har blivit stora migrationsströmmar från Mellanöstern och Afrika som nu undergräver välfärdsstaternas förmåga att leverera sociala tjänster som skola, omsorg och sjukvård, och försämrar tryggheten på gator och torg genom skjutningar, våldtäkter och annat kriminalitet (normaltillståndet i de länder man lämnat).

    Det har i årtionden funnits en opinion mot ökad migration i länder som Sverige, men politikerna har för varje år ökat migrationen. I Sverige beviljades förra året över 133.000 nya uppehållstillstånd samtidigt som regeringen hävdade att invandringen nu är mycket liten.

    I en demokrati kan inte politiker föra en politik som går stick i stäv med den folkliga opinionen år efter år utan att det får stora effekter. Väljarkåren slutar rösta på de gamla vanliga partierna och väljer istället nya som mer ligger i linje med vad väljarna själva prioriterar.

    Skälet till att västländers makthavare vill stämpla demokratier som Polen och Ungern som antidemokratiska är, paradoxalt nog, att deras regeringar agerar demokratiskt och följer folkviljan i att begränsa invandring för att kunna slå vakt om ländernas egna traditioner och kultur.

    Istället för att smutskasta de politiker som fått starkt folkligt stöd i Polen, Ungern, Italien och Österrike borde makthavarna i övriga Europa fundera på varför folk ger så starkt stöd till konservativa och nationellt bejakande partier.

    För mig handlar det om att de breda folklagren vill ha en annan balans än jetset-etablissemangen som anser sig begränsade av nationsgränser. Observera mitt ordval: balans. Varje land, inte minst Sverige, behöver frihandel över gränserna. Materiell rörlighet gynnar i längden alla. Men när det kommer till kultur, tradition, trygghet, lag och ordning måste rörlighet för människor underkastas betydligt fler hänsyn än materiell rörlighet.

    De partier som förstår detta får ökat folkligt stöd, och de etablissemang som stämplar denna balans som extremistisk förlorar sitt folkliga stöd. Svårare än så är det inte.

    Dick Erixon, Samtiden, 2 februari 2019

  • JA, TACK TILL MER DEMOKRATISKA VAL

    Av leiflowegren den 26 januari, 2019
    0

    Sverige får kritik riktad mot vårt valsystem från internationella valobservatörer. Den kritiken måste tas på allvar.

    I en debattartikel föreslår statsvetarna Jørgen Elklit och Olof Petersson att de 700 miljoner partivalsedlar som Sverige trycker upp inför val ska ersättas med en partineutral valsedel.

    Grundlagen slår fast att vi ska ha allmänna, fria och hemliga val. Men idag finns en rad problem med hur val är organiserade i Sverige.

    I andra länder är partifunktionärer förbjudna att röra sig kring vallokalerna, men i Sverige tillåts dem ägna sig åt utdelning av röstsedlar utanför vallokalen. Inne i vallokalen ligger partiernas valsedlarna öppet på bord där det blir synligt vilka partier väljarna plockar åt sig. Skyddet för valhemligheten är dåligt. Risken för sabotage och manipulation är också ett problem. Det blir mycket enkelt för en väljare att ostört plocka bort eller blanda valsedlar.

    Inte minst Sverigedemokraterna har varit utsatta för sådant sabotage i många vallokaler, där andra partiers aktiva helt sonika slängt SD:s valsedlar i papperskorgen. Det är allvarliga brott mot demokratin, men som kunnat ske ostraffat i val efter val.

    Därför är statsvetarnas förslag till en partigemensam valsedel en utmärkt lösning. Den kräver ingen ändring av grundlagen, utan skulle kunna börja tillämpas redan till nästa val 2022.

    Väljarna får en valsedel till varje val och kryssar för det parti man röstar på. Personvalet kan sedan ske genom att man anger kandidatens siffra i en ruta. Det är ett system som länge tillämpats i Finland.

    Vilka partier som ska stå på den gemsamma valsedeln kan också lösas relativt enkelt. De partier som har rätt till förtryckta valsedlar uppförs på valsedeln. Andra och nya partier skulle kunna skrivas till på sista raden.

    Valmyndigheten borde genast sätta igång med de förändringar som krävs för att tillämpa dessa förslag till nästa val. Det skulle göra den svenska valprocessen både säkrare och mer rättvis.

    Dick Erixon, Samtiden, 26 JANUARI, 2019

  • FD S-MINISTER: ’VÄLJARNA TYCKER ATT SD HAFT SVAREN’

    Av leiflowegren den 5 januari, 2019
    0

    Den förre skolministern Aida Hadzialic intervjuas i Expressen, och vänder sig emot smutskastningen av Sverigedemokraterna: ”uppenbarligen tycker väljarna att SD har svaret på problem som de ser”.

    Häromdagen sa Göteborgs nya starke man, Axel Josefson (M), att man på riksnivå borde samtala med Sverigedemokraterna. Nu har en visserligen avgången S-minister, men en som är beredd att komma tillbaka till politiken, liknande budskap. Storhelgerna ger kanske skäl för fler att reflektera över hur de gamla partierna hittills agerat.

    Aida Hadzialic var en lovande minister när hon tillträdde 2014, men avgick sedan hon fått böter för onykterhet. Många ansåg det inte fanns skäl för henne att avgå, men hon ansåg att hon måste ta konsekvenserna av sitt agerande. Redan som minister stack hon ut, genom att se Göran Perssons migrationspolitik före 2006 som förebild. Då var den något mer restriktiv än den blev efter att Reinfeldts regering gjorde upp med Miljöpartiet 2011 om i praktiken fri invandring.

    intervjun frågar Expressens Niklas Svensson, Har SD rentav haft rätt i delar av sin migrationspolitik?

    – Jag försöker tänka på vad det är väljarna säger till de etablerade partierna när de röstar på Sverigedemokraterna. Uppenbarligen tycker man att SD har svaret på problem som de ser. Jag tror att det handlar om migrationspolitiken i siffror. Hur många är det som har kommit till Sverige och varför har man kommit till Sverige.

    – Efter 2015 har man, både från socialdemokratiskt och moderat håll, sagt att man behöver få ner siffrorna.

    – Det finns exempel på god integration, men det finns också exempel på krafter och annat som kommit till Sverige som inte är önskvärda – med hedersproblematik och extremism. Vi har haft terrordåd tragiskt nog. Och det där ska ju inte få upprepas. De som kommer hit ska förstå hur Sverige fungerar och anpassa sig till det.

    – Jag som invandrare vill inte ha [hedersvåld, extremism] i Sverige och då måste vi sätta stopp för det. Det är väl där väljarna har tyckt att SD hittills har haft svaren.

    Till tidningen säger hon också att en generösare migrationspolitik så som C, MP och L vill se inte representerar det stora flertalet.

    Därefter får hon frågan om det är viktigt, som flertalet riksdagspartier lovat, att inte ge SD något politiskt inflytande.

    – Det är viktigt att respektera Sverigedemokraterna som parti och viktigt att respektera deras väljare. Framför allt den delen, att förstå vad väljarna säger när de röstar på SD. Men man kan inte tvinga partier att samarbeta. Man kan ju inte tvinga M att samarbeta med V, bara för att V är invalda i riksdagen. Däremot kan man hävda att alla borde få delta i diskussionerna, och där tycker jag nog att det har blivit en förändring gentemot SD.

    Däremot vill hon för egen del se att S och M kunde tala med varandra. Hon är glad över att de båda partiledarna Löfven och Kristersson resonerar på samma sätt i migrationsfrågan eftersom den är så brännande för stora delar av befolkningen.

    Redaktionen Samtiden 3 JANUARI, 2019