Sverige kan inte ta emot alla som flyr! | Sverigedemokraterna i Höganäs

Sverige kan inte ta emot alla som flyr!

flyktingar1

En gummibåt med flyktingar från Syrien och Afghanistan anländer till grekiska ön Lesbos, den 27 juli i år.
Foto: Santi Palacios/AP

SvD Debatt
2015-08-05

Det råder ingen tvekan om att asyltrycket kan minska kraftigt. En tydlig signalpolitik i kombination med
stramt och ­framför allt kontrollerat regelverk får effekter. Det skriver tre SD-politiker i en replik.

Helena Rivière gör i sin debattartikel på Brännpunkt 4/8 ett antal svepande påstående som
är ogrundade och till viss del rena faktafel.

Till exempel hävdar hon att vi förordar ett specifikt tak på ett visst antal asylsökande men vad vi i flera års
tid lyft fram är att vi med en restriktiv politik bör kunna driva ner asyltrycket till en nivå liknande våra
grann­länders vilket vi tidigare beräknat motsvara en minskning om ungefär 90 procent. Siffran har vi baserat
på sådant som vilken effekt ändrade regler fick i Danmark och hur stor andel av dagens ansökningar som
skulle hanteras av andra länder om Dublinförordningen följdes.

För sakens skull kan nämnas att de förslag Rivière själv presenterar, såsom temporära uppehålls­tillstånd,
skärpta försörjningskrav med mera, är just sådana förslag som Sverigedemokraterna förordar, men som
hennes eget parti fram tills nyligen konsekvent röstat emot. Det går givetvis att spekulera i exakt vilken
nivå som är trolig, det råder dock ingen tvekan om att asyltrycket kan minska kraftigt. En tydlig signalpolitik
i kombination med stramt och framför allt kontrollerat regelverk får effekter.

Därtill har vi påpekat att detta rör just asyl- och anhöriginvandring. Faktum är att vi, gällande ­exempelvis
arbetskraftsinvandring, ställt oss bakom det system som EU förespråkar i det så kallade Blåkortsdirektivet.
Grundläggande där, såväl som när det gäller studieutbyten, kärleksinvandring ­eller den i dagarna på nytt
uppmärksammade tiggerifrågan, är olika nivåer av inkomst- eller försörjningskrav. Vi står nämligen fast
förankrade i att det inte är den svenska statens uppgift att försörja andra länders medborgare.

I sin text har Rivière dock fel om mer än Sverige­demokraternas politik. Ett logiskt felslut är att barbari
och katastrofer världen över oundvikligen ­leder till att människor behöver förflytta sig till just Sverige. Det
som behövs är nämligen att människor på flykt når säkerhet, vilket kan ske på betydligt fler platser. Det borde
inte vara en nyhet för någon att Sverigedemokraterna förespråkar ett utökat stöd till och samarbete med
UNHCR så att fler, större, bättre och säkrare flyktingläger kan upprättas i krisers närområden. Vi ställer oss
också bakom kvotflyktingsystemet som under ordnade former möjliggör för mer avlägsna länder att efter
förmåga avlasta UNHCR.

Rivière påstår också att SD vill lämna EU på grund av den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken och dels
att ett utträde ur EU ”berör vår plats bland civiliserade länder i världen”. Den huvudsakliga anledningen till
att vi vill omförhandla vårt medlemskap är snarare en grundläggande syn gällande beslutanderätt. Vi anser
helt enkelt att svenska politiker själva alltid ska ha sista ordet gällande Sveriges politik. Det utesluter varken
samarbete ­eller någon nivå av civilisation, men det tydliggör ansvar och säkerställer möjligheter för medborg-
arna att utkräva detta från ansvariga politiker. Men i sakfrågan är detta såklart mindre relevant eftersom
Rivière själv erkänner hur andra EU-länder bedriver en betydligt stramare politik än Sverige, vilket givetvis vi
också kan förhandla oss fram till.

Sin största logiska miss gör Rivière nämligen när hon över huvud taget hävdar att lagar och konventioner
som en gång tecknats och ratificerats skulle vara oföränderliga. Inga avtal av något slag är omöjliga att omför-
handla eller rent av bryta. Givetvis kan det få konsekvenser, men inget är mer fel än att hävda att något är
omöjligt endast för att politiker i en annan tid och under andra omständigheter lovat något som idag visar sig
vara ohållbart och, enligt vår bedömning, kontraproduktivt.

För övrigt kan konstateras att FN:s flyktingkonvention inte är inskriven i svensk lag. Däremot har Sverige ratificerat
konventionen vilket betyder att vi ska anta dess definition av flyktingbegreppet som sedan prövas enligt nationell rätt.
Rent konkret innebär det att domstolar inte kan använda den som direkt rättskälla men att de kan de tolka svensk
lagstiftning mot bakgrund av konventionen. Vårt förhållande till flyktingkonventionen skiljer sig därför inte från
övriga nordiska länder. Flyktingkonventionen har, till skillnad från europakonventionen, inte heller någon central
tolkande instans vilket betyder att det inte finns någon internationellt bindande rättspraxis. Den effektiva politik
som våra nordiska grannar för är alltså helt i enlighet med konventionen och inget hindrar oss från att följa ­deras
exempel.

Paula Bieler (SD)

integrationspolitisk talesperson

Kent Ekeroth (SD)

rättspolitisk talesperson

Markus Wiechel (SD)

migrationspolitisk talesperson

SD politiker